Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ny blogg – igen…

Ja, nu känns det helt rätt att börja om. Jag har fått lite förfrågningar om hur det går, eftersom det var så länge sen jag skrev, därför väljer jag nu att börja blogga igen. Nästa blogg kommer så småningom bli offentlig (d v s för alla jag känner via Facebook) och jag vill inte nödvändigtvis att all historik ska läsas. Däremot är jag redo att dela med mig av mitt nu, och min framtid. Har du hittat hit är du varmt välkommen att klicka dig vidare till mitt nu.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Längtar!

Min älskvärda man fyllde 35 igår. Jag har vetat ganska länge vad jag skulle ge honom och har längtat efter att få ge honom presenten. Jag var osäker på hur han skulle reagera, men jag visste att han aldrig skulle kunna säga nej. Så i sommar ska vi hoppa fallskärm… Känns häftigt! Vi har pratat om det några gånger men av någon anledning har vi aldrig tagit tag i det. Men nu är det fixat. I sommar slänger vi oss ut från ett flygplan och får den största adrenalinkicken i våra liv hittills.

Samtalet med vår adoptionshandläggare igår gick bra. Fick prata i 60 minuter om mig, min man och vår relation. Rätt häftigt faktiskt att sitta och prata om sitt förhållande med en något främmande människa. Jag antar att jag hade kunnat säga precis vad som helst, men det fanns ju ingen anledning att säga något annat än sanningen. Jag kände mig så stark när jag gick därifrån. Det känns som vi kan klara allt tillsammans. Till träffen skulle jag ha skrivit en två-sidig berättelse om mitt liv i kronologisk ordning. Viktiga händelser och personer. Det är inte så lätt som det låter. Vad är viktigast? Vad ska jag nämna och vad ska jag utesluta? Det känns ibland som om jag är på den viktigaste anställningsintervjun i mitt liv, och vill således göra bra ifrån mig. Men samtidigt måste jag ju vara ärlig. En bra övning som jag kan rekommendera att man gör, även om man inte behöver göra det. Det tvingade mig att sammanfatta mitt liv i form av viktigheter och det var häftigt.

Adoption

Det slår mig att jag i min psykyra totalt glömt att skriva om vår utredning. Vi har varit där en gång redan och det var ett mycket bra samtal. Hon är varm och öppen, ärlig och härlig. Vi har träffat henne vid två tillfällen så jag kanske inte ska skriva för mycket än, men jag tror intrycket består. Ett vänpar till oss som gick samma föräldrautbildning är precis klara med sin utredning och hade samma handläggare som vi, och deras åsikt stämmer överens med vår så det känns bra. Hon har en tydlig tidsplan på tre månader, och vill att vi ska hinna med att avsluta utredningen innan stadsdelsnämnden har stämma i maj. Så förhoppningsvis får vi hoppa över i den aktiva kön till sommaren. Känns spännande nu, även om jag vet att den ordentliga väntan inte ens har börjat. Fick precis uppdatering av AC och väntetiden till vårt tänkta land har ökat. Vill inte riktigt avslöja än vad det lutar åt, men det kommer så småningom. Fick dock veta att det nu är ok att stå i kö till fler länder än ett, vilket det inte var innan. Då var man tvungen att vara medlem i flera organisationer. Jag vet att det trots allt rekommenderas, men vi har valt att hålla oss till en. Kanske mest för att vi nu har stått i ett år redan, och rent tidsmässigt vinner vi inget på att bli medlemmar i en till. Risken för att AC ska gå i konkurs är inte heller så stor och eftersom vi nu får stå i kö till fler länder i samma organisation försvann vårt största argument för att tillhöra fler organisationer. Innan i veckan var min man där själv och imorgon ska jag dit själv. Sen har vi ett gemensamt möte kvar och ett hembesök. Wow, känns nästan lite overkligt att det är jag som skriver detta, nu är det ju faktiskt på G…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord

Ja, nu har det kommit till det där som jag ville undvika, nämligen lösenord. När jag läser mina inlägg som jag skrivit på sista tiden så känns det lite jobbigt i magen att jag inte har koll på vem som läser dem. Det är ju lite meningen med en blogg antar jag, men efter mycket hårt övervägande har jag kommit fram till att det finns vissa inlägg som jag faktiskt bara vill ha tänkta läsare till. De om mina djupa utgrävningar av mitt inre. I början var jag ganska frikostig med att berätta om min blogg och  jag har faktiskt inte en aning om vem i min omgivning som läser. Det känns lite lite jobbigt ibland att träffa vissa personer som jag inte vet om de har läst eller inte. Inte så att jag nödvändigtvis har något emot att de vet, men att inte veta, känns jobbigt. Läxan som jag fick av psykologen sist var jobbig att göra och jag vill gärna skriva om det, men det känns oerhört utelämnande. Eftersom det handlar om min självbild känner jag mig oerhört sårbar och den ”fasad” jag kanske ibland måste visa förlorar ju sitt syfte om alla i min omgivning ändå vet om hur jag tänker och hur jag mår.

Jag antar att jag inte behöver förklara mig för någon annan än mig själv så jag sätter punkt här. Om du som läser vill ha lösenordet så maila mig och berätta lite om dig själv så kommer lösenordet på studs. ( jvag76@gmail.com)