Brunos matte

Så var den lagd bakom oss:-) Vi vaknade tidigt idag av värmen. Gick inte att sova längre så vi beslutade oss för att det var dags. Bruno fullkomligt jublade hela vägen, det var som om han kände på sig var vi skulle. Vi undrade hur han skulle reagera när han fick se vattnet. Han älskade ju att vara på stranden förra sommaren men vi trodde att han kanske skulle vara lite återhållsam innan han vande sig, men icke sa Nicke. Han fullkomligt galopperade i vattnet! Förra sommaren var vi tvungna att kasta ut bollen för att han skulle se vitsen med vattnet men det behövdes inte idag. Det var så härligt att se honom så glad, upplivad och exalterad. Vi kastade bollen gång på gång men han bad bara om mer. Längre och längre ut. Han simmar som om han inte gjort annat i sitt liv. I know, han är en labrador, men ändå…

Älskar att det finns fina stränder där det är okej att ha vovven med sig. Men trots att jag är hundägare måste jag säga att jag idag störde mig på de flesta andra hundägare. Jo, det är en strand och man får absolut lov att ha hunden lös. Men om du inte har pli på hunden och den inte kommer på inkallning kanske du ska fundera på om det är en bra idé. Jo, det är en strand och jag får stå ut med att jag får sand på filten och att hundskall bryter lugnet. Men om din hund står och skäller ursinningslöst vid min filt för att jag enligt den befinner mig för nära dennes flock, kanske du kan komma och hämta den? (För att inte nämna ta tag i problemet som du har om att du har en hund som ser det som sin uppgift att vakta flocken) Jo, det är en strand och jag får stå ut med att det finns störande element för min hund. Men du kanske inte behöver stå och kasta din tennisboll från ena sidan stranden till den andra och be din hund hämta den?! Är det svårt att räkna ut att varenda hund som bollen passerar kommer att vilja ta den? Kasta den ut i vattnet så din hund får möjlighet att leka ostört med dig, dessutom slipper varenda hund och hundägare som sitter i din bollbana bli störda. Jo, det är en hundstrand men inte en rastgård!

Det var en kvinna som var där med en väninna och troligtvis dennes dotter. De hade tre småhundar med sig. Den ena hunden var aggressiv och varje gång en hund gick förbi så var den framme. Först bara för att lukta men sen för att attackera. VARJE gång! Matte bara satt där på filten när det gick förbi någon och inte förrän attacken kom flyger hon upp och börjar banna sin hund. Sen fick den hunden skäll i 5 minuter efter attacken, som om hunden hade den blekaste aning om varför matte skällde. Varför inte läsa av situationen och förekomma attacken om den nu är lika pålitlig som en moraklocka?

Sen har vi curlinghusse som lyfte sin lilla King Charles när en lurvig och lekfull Golden Retriever strosade dit för att hälsa. Det är bra, verkligen toppenbra att lära hunden att andra hundar är farliga!  Usch, jag låter lite bitter märker jag men jag stör mig något oerhört på folk som inte kan tänka efter före, som inte kan förutse att ett visst beteende kommer att ge ett visst resultat. Det enda som är dummare är att bevittna resultatet och forsätta med beteendet. Hur är det man säger? Definitionen av galenskap är att upprepa samma beteende men förvänta sig ett annat resultat, i alla fall enligt Einstein.

Puh, skönt att få gnälla lite;-)